Hej, det är jag igen! Vilken AI-vecka det har varit.

Som först i Sverige skrev jag om den nyhet statsministern smög ut i ett tal vid Tylösandskonferensen i onsdags: Vi ska få en AI-kommission. Inget annat medie har än så länge skrivit en rad. Varför?

I dag serveras en avsmakningsmeny med bitar från ett längre samtal med kulturminister Parisa Liljestrand (M). Jättekul, och bra tuggmotstånd!

I onsdags pratade jag även med pensionärerna Karin och Else, som satt och diskuterade AI-utvecklingen över en bit mat.

Jag har också djupdykt i hur djurriket inspirerar AI-modeller – och hur de i sin tur följer med jagande pingviner.

Nu sitter jag, Johanna och sex andra krigare i två bilar riktning Idre. Ikväll äter vi ris med marmelad som Vasaloppsvinnaren Emil Persson brukar göra inför långlopp. I morgon springer vi fjällmaraton. Regnprognosen talar för ett fjällspa i gyttjepölar. Svinkul! 🐷

/Dagens meny 🥘 

• Är data verkligen en skog? 🎋 

• Cirklarna som omgärdar AI-konsten 🎭️

/Plusmeny 🍺 

• Djuriska modeller 🐝 

• Afrikanska pingviners jakt 🐧 

/ Prat 🦜 

• Else, 86, och Karin, 80 om AI.

/ Digestif 🥃 

• 170 000 piratkopierade böcker har tränat Metas språkmodell LLaMA.

/ Materialiteten i data måste utmanas 🎋 

Jag var i onsdags inbjuden för att prata AI med kulturminister Parisa Liljestrand (M) och statsrådets stab. Det var väldigt kul.

Samtalet ägde rum på museet Artipelag i Gustavsberg. Utanför lyste solen och vinden susade i talltopparna.

Vi pratade bland annat om materialiteten i data, och hur data inte alls är som olja. Jag beskrev de textmängder, bild- och ljudverk samt annat material som används till att träna AI-modeller som digitala insatsvaror.

Jag är inte säker på metaforen, men den är en arbetshypotes.

Det skulle få implikationer för hur man beskattar utkomsten av konstnärliga och kreativa aktiviteter. En snabb tanke hejdade mig: Är inte data lite som skogen utanför? Återväxande, återskapande, cirkulär, organisk.

När träden vuxit och blommar skapar det avknoppningar, och avfallet leder till tillväxt genom förmultning.

När data skapas och används uppstår nya datamängder, antingen om den ursprungliga eller om nya delar. Förmultning, typ.

En annan person i rummet vågade tänka tanken högt först, och det kändes fint att fler kunde förstå den tanken.

Men det är vanskligt. Data är inte biologiskt eller organiskt. Språket, både det kulturella och politiska, behöver röra sig bort från synen på data som något levande, precis som att vänstern länge knutit data till materiella förhållanden som olja. 2020 pratade Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler om data som “naturresurser” och datajättarna som “gruvbaroner”.

Att se data som skog gjuter liv i något dött, och förser därmed folk med känslan av att det går att kontrollera. Oljeperspektivet för dock tanken till data som något flytande och okontrollerbart.

Problemet är att det inte går att äga något sådant. Men vi kan faktiskt äga data. Annars skulle nästa rätt på dagens meny aldrig kunnat serveras.

Underförstått finns också en tanke om exploatering. Jag håller med om att alltför mycket personlig data tas utan att vi kan bestämma över den eller ta del av det värde som genereras utifrån datan. Men allt dataägande är knappast illegal eller skadlig för samhället.

Ett stödjeben: Nu får alla använda sin egen data i ChatGPT-3.5. Hade en sådan tjänst vuxit fram om det inte var möjligt att äga data?

/ Cirklarna som omgärdar AI-konsten 🎭️ 

Samtalet om AI utgick också från behovet av att förstå och relatera teknikens utveckling till de kulturella och kreativa näringarna liksom demokratisk delaktighet.

Att skapa AI-konst har blivit en het potatis. Att AI-tjänster skapar verk, som vissa vill kalla konst, är minst lika splittrande. Så att kulturministern vill prata AI och konst är lika delar rimligt och fantastiskt.

En tanke som jag bär med mig från samtalet är hur vi ska betrakta själva skapandeprocessen.

Många enskilda kreatörer har inte använt sig av fritt tillgängliga kommersiella modeller. De har använt egenbyggda, modifierade varianter som passar dem.

Det betyder att de och bara de har tillgång till den teknikvariant som skapar konst - oavsett om man vill kalla tekniken för maskin, redskap, magisk låda eller annat. Som jag skrev i juli: Varken pennan eller datorn reglerades.

Då är frågan: har konstnärer upphovsrätt utifrån denna personliga modell? Sannolikt inte, givet dagens lagstiftning.

Nästa fråga: Har de skapat något, eller är det tekniken som gjort det? Det är ju mänsklig handpåläggning, mänskliga instruktioner utifrån levda erfarenheter, och mänskligt skapad teknik.

Jag antar att tryckkonstens påverkan på framför allt bilder, målande och annan grafisk återgivning var jobbig för några hundra år sedan. Kanske tyckte man att mekaniseringen frikopplade människan från sitt skapande genom att avsjäla verken.

Jag anar något liknande i debatten om AI-konst i dag, att teknifieringen avmystifierar den besjälade människans uttrycksformer.

Just nu sitter det helt enkelt väldigt många 1600-talsmunkar i sina kloster och är rädda för den nya tryckpressen.

En ny dom från en distriktsdomare i USA, som kom 18 augusti, gäller bildverket (eller grafikverket?) “A Recent Entrance to Paradise:”.

Domen avfärdar skaparen Stephen Thalers anspråk på upphovsrättsskydd för verket med motiveringen att “[h]uman authorship is a bedrock requirement of copyright.”

Enkelt översatt med Anthropics modell Claude-instant-100k: “Mänskligt författarskap är en grundläggande förutsättning för upphovsrättsskydd.”

Det borde kanske beskrivas som att mänskligt skapande leder till upphovsrättsskydd. Men det för juridiken och politiken in i cirklar.

Upphovsrätt följer på mänskligt skapande. Men mänskligt skapande måste definieras på ett sätt som utesluter människors användning av AI-tjänster om nuvarande ordning ska bevaras. Och det är just vad samhället inte har råd att dra ut på. För de är redan här och genererar originella verk.

Då måste man börja borra i estetiska teorier om verks värden, hur en avbildning eller kopia förhåller sig till ett original, och om vad det innebär att skapa.

The poly-ticks: En hyfsat känd författare tillika väletablerad kulturprofil ska nyligen ha uttryckt sin förtvivlan över “spotifieringen” av litteraturen i och med språkmodellernas intåg. Han är nog inte ensam.

Regeringen lär få ytterligare tryck på sig att hantera konsekvenserna av AI-utvecklingen för kulturbranscherna. Antingen att reglera eller förbjuda tekniken, alternativt att subventionerna konstnärernas ekonomiska förluster.

/Plusmeny 🍺 

#1 🐝 

Han var med i det åtta man starka team hos Google som år 2017 skapade transformern, den arkitektur som ligger till grund för moderna språkmodeller.

Nu har walesaren Llion Jones grundat bolaget Sakana ihop med David Ha, Googles tidigare ansvarige för AI-forskning i Japan och nu senast forskningsansvarig på Stability AI, bolaget bakom tjänsten Stable Diffusion.

Sakana, som typ betyder fisk på japanska, ska bygga en egen modell, och tar avstamp i beteenden från bisvärmar och fiskstim.

De vill fokusera på den kollektiva intelligens som finns i naturliga system, där till synes enkla regler styr komplexa handlingar i stor skala (alltså med många individer inblandade).

Tanken är att bygga många små mindre modeller som samarbetar likt en bikoloni eller fiskstimmen. Det kan sänka kostnaden för att träna en sådan tjänst – och därmed komma med ett lägre pris till användarna.

#2 🐧 

Jag ÄLSKAR pingviner. Under plugget ägnades mycken tid åt dokumentärer om dessa magiskt sociala och kloka djur. På min vänstra biceps har jag tatuerat in tre stycken kungspingviner utifrån denna bild. Men min smygfavorit är Humboldtpingvinen.

Nu har forskare från BirdLife i Sydafrika, ihop med folk från universiteten i Bristol och Exeter, byggt datasetet DivingWithPenguins.

Som de skriver: “Vi tillhandahåller en högst pålitlig undervattensdetektor av pingviner, fiskar samt ett värdefullt första försök att automatisera visuell detektion av komplexa beteenden i ett marint rovdjur.”

Datasetet består av 63 videor från lättviktskameror som monterats på den afrikanska pingvinen Spheniscus demersus i sydafrikanska Stony Point under 2017 (tog det så länge att samla in och sammanställa datamaterialet?!). De tejpade fast kameran med Tesa-tejp som gjorde att kameran satt kvar på en enda jaktresa.

Vad är syftet? Forskarna skriver i artikeln att de vill “bättre förstå och konservera den naturliga världen utifrån djurens perspektiv.” Det är bra. Mellan 1989 och 2019 minskade beståndet av afrikanska pingviner med 65 procent. Nu finns bara 17 700 par kvar.

Mer djur: Kanadensiska bönder använder DeLavals AI-verktyg för att korna ska beta bättre. Nytt favorituttryck: “en sofistikerad kobeteendemodell.”

/Prat 🦜 

/Tänkvärdheter från någon jag har pratat med eller lyssnat på.

Det var en fin dag på Artipelag. Solen sken, små molntussar hängde över Saltsjöbaden på andra sidan fjärden.

Jag satte mig på den generösa, soldränkta altanen för att skriva. Vid bordet bredvid mig satt två äldre damer och diskuterade AI. De hade lyssnat på Max Tegmarks sommarprat, som jag skrev om förra veckan.

Jag kunde inte hålla mig från att prata med damerna. De var först tveksamma, de kunde ju ingenting och hade inga särskilda tankar.

Jag pressade dem lite. Till slut började Karin, 80, att beskriva sina bekymmer. Folk är oroliga, menade hon, för att vi inte vet vart det här ska ta vägen.

Men det vet inte vi heller, invände Else, 86.

Karin sa, med ett skratt, att det är tur att de kommer vara döda då.

Är det de yngre eller de äldre som är mest oroliga, frågade jag.

Else menade att de äldre är mer oroliga. Karin tvärtom.

Else hade en rapp invändning.

Jag tror hon har rätt. Många skolungdomar ser AI-tjänster som gudagåvor för att kunna lämna in uppgifter med minimal ansträngning.

Karin höll med, sa förvisso och förmodligen och kanske, och tillstod att hennes generation - så länge de inte blir bortåt 100 år gamla - inte har lika mycket att rädas. De ska ju inte längre arbeta.

Värre är det för de som utbildat sig länge och arbetat med något som till hälften kan ersättas av AI-tjänster. Vad ska de göra? Med det allmänna läget i världen vore det inte bra om AI tog alla jobben.

Else var rar.

Hon tittade på oss båda och sa med lugn röst att det inte är AI som är hotet. Det är den allmänna pessimismen och obryddheten om andra medmänniskor som gör att samhället inte klarar att förhålla sig till den snabba utvecklingen.

Det som var allra roligast var hur intresserade Karin och Else var. De ville veta hur Sverige låg till i diskussionen jämfört med de nordiska grannarna. Och var USA lika inkluderande i besluten som Sverige? Förvisso kände de sig inte så inkluderade här hemma längre, men bättre än i Amerika har vi det ännu.

/Läsbart 📚️ 

/Det här har jag tyckt om att dyka ner i på senaste och tror att du också kan göra det.

1. “Den framtid som AI utlovar är skriven med stulna ord.”

2. En AI-handske som skapar musik.

3. Hur vet vi när AI är medveten?

4. Vad saknas för artificiell generell intelligens?

5. Modeller kan tränas på sina egna favoritsvar.

6. New York Times låter inte OpenAI skanna dess artiklar.

7. Optimister vinner i längden.

8. Mindre matsvinn i Västerås.

/En yta för fri reflektion om något av det jag har läst 🤓 

#1. Stölden.

Jag blev väldigt nedslagen av att läsa Alex Reisners granskning av den textdata som Metas/Facebooks högkapabla språkmodell LLaMA tränats på.

Som Alex skriver: “En av de mest besvärande frågorna kring generativ AI är enkel: Den skapas i hemlighet.”

Det finns en växande politisk medvetenhet kring den invasiva insamling av personlig data som Facebook, Instagram, Twitter och framför allt Google, Microsoft och Amazon pysslar med.

Men jag tror inte att någon orkat föreställa sig att jättarna skulle stjäla 170 000 upphovsrättsskyddade böcker från internet utan att bry sig.

Problemet är tudelat. Dels att de har gjort fel gentemot de som äger rätten till sina verk. Dels att de inte tycks ha gjort något egentligt fel.

Jag tror bara att de, före alla andra, har sett en enorm lucka mellan politiken och samhället i fråga om vem som äger vad på internet och bestämt sig för att chansa.

Kanske får de böter, kanske kommer någon lag om några år. Men då har de redan enorma försprång i AI-utvecklingen gentemot andra bolag men även stater.

Men de kommer aldrig att stängas ner.

Så länge de vet det finns det pengar att tjäna här och nu som går före den långsiktiga negativa påverkan på samhällena.