AI är bra för att titta på tuttar 👀

Och: En politisk halvsanning, slöa Di, suomi paradoxi.

Födelsedagsveckan har officiellt börjat. Tjoho! Ni kommer få mer information om när och hur ni kan gratulera mig.

Nyligen intervjuade jag digitaliseringsminister Erik Slottner (KD). En längre text om det är på väg, men några av svaren var så pass intressanta att de fick plats i ett av förra veckans brev. Jag har även publicerat en krönika utifrån intervjun.

Jag har också skrivit en lite längre text i magasinet Axess om det tryck som AI utsätter journalistiken för.

Nu blir det bröst och halvsanningar. Och journalistisk slöhet. Och en finsk-svensk paradox.

Längst ner i dag berättar Lunds universitet om sitt främsta vapen mot AI-fusk, som har använts sedan 1667.

/Dagens meny 🥘 

  • På S:t Göran får världsledande AI titta på tuttar 🤱

  • Digitaliseringsministerns halva sanning 🤥 

  • Slöheten på Dagens industri 🗞️ 

/Plusmeny 🍺 

  • Den finska paradoxen 🇫🇮 

/AI ersätter varannan radiolog🤱 

Förra veckan lärde jag mig något nytt. S:t Görans sjukhus i Stockholm har hittat en metod där AI hjälper till att hitta fler bröstcancerfall än vad människor kan.

De blir först i världen med att låta en av två radiologer ersättas av AI när screening för bröstcancer genomförs.

Ingen har berättat om detta. Inte tidningarna, inte SVT eller radion, inte ens en gratistidning och två sjukvårdstwittrare. Varför?

Den största cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige är bröstcancer. Nästan 9 000 personer fick diagnosen år 2021. Över 1 300 avled samma år av bröstcancer.

Det svenska screeningprogrammet räddar dock liv. Mellan 2006 och 2020 sjönk dödligheten i bröstcancer för personer över 30 år med 19 procent. Nästan nio av tio som får diagnosen lever tio år senare.

Det är väldigt viktigt att upptäcka sjukdomen i tid. Ihop med Karolinska Institutet testade S:t Görans därför att låta en algoritm granska mammografibilder, utöver den normala rutinen med två oberoende radiologer.

I studien ingick över 55 000 kvinnor. Algoritmen hittade avvikelser som det mänskliga ögat inte kunde se. Det är en win-win-win-situation.

  • Fler personer kan ges rätt behandling i tid.

  • Doktorerna får tid till andra tidskrävande uppgifter.

  • Fler kvinnor kan granskas och undersökas.

Så nu har sjukhuset skrivit kontrakt med Lunit, bolaget bakom AI-systemet. I sommar ska allt vara på plats i den kliniska vardagen.

Kan varannan radiolog sluta jobba i juli?

Nope. Visserligen råder stor brist på sådana specialister, så några har kanske tjänat tillräckligt för att göra annat av sin tid.

Men tanken är att den tid som frigörs läggs på att korta köerna till screening eller återbesök, samt att ägna sig åt mer avancerade fall.

AI kan göra verksamheter bättre utan att någon blir av med jobbet. Men det medför risker. En är att chefer anser att AI gör jobbet lättare för specialisterna, och lägger mer uppgifter på dem, eller kräver mer output och resultat.

Men det är en verksamhetsfråga. Den medicinska frågan om hur sjukhus kan hjälpa fler cancerpatienter tycks ha fått ett nytt svar.

/ Ministerns halvsanning 🤥 

I min intervju med digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) sa han att de privata företagen inte behöver politikens hjälp med att implementera och använda AI.

Ministern vill fokusera på hur offentlig sektor görs bättre med tekniken. Det är en vällovlig ambition.

Det är också en chimär.

Den gängse politiska uppfattningen, särskilt bland borgerliga partier och väljare, är att offentlig sektor är ineffektiv och trögrörlig. Det må stämma på många håll, och jag kommer återvända till hur AI kan förändra det.

Men ministerns politiska berättelse om att näringslivet är bättre på att använda AI än offentlig sektor behöver kompletteras. Bare with me!

Kompletteringen: 4 > 1.

Statistiska Centralbyrån (SCB) släppte i våras en väldigt underrapporterad sammanställning om AI.

Den första meningen i presentationen lyder: “Mellan 2019 och 2021 ökade AI-användningen både bland företag, med 1,1 procentenheter, och i den offentliga sektorn, med 4,1 procentenheter.

Det är fyra gånger så vanligt att en organisation inom offentlig sektor börjar använda AI som inom den privata sektorn.

Det betyder inte nödvändigtvis att ministern har fel. Antalet företag som använt AI under 2021 var 2 570, enligt SCB. Motsvarande siffra för organisationer inom offentlig sektor var 130.

Men det är fortfarande bara 6,5 procent av företagen i Sverige som använder AI. Inom offentlig sektor ligger det på 26,6 procent.

Även här: fyra gånger så mycket.

Generellt sett är det större verksamheter i offentlig sektor som nyttjar tekniken, medan mindre företag väljer att gå samma väg.

Det betyder att sett till absoluta antal anställda kan användningen spänna över lika mängder arbetskraft i privat som offentlig sektor. Andelen stora enheter som använt AI är exempelvis “liknande i båda sektorerna”, enligt SCB.

Bland medelstora enheter ligger offentlig sektor före privat, men det är få i den förra kategorin och många i den senare vilket påverkar den procentuella andelen. Bland små enheter är skillnaden mellan sektorerna liten.

Varför använder man AI?

2019 var det vanligaste skälet inom offentlig sektor att utveckla eller förbättra interna processer. Två år senare var det i stället en existerande produkt eller tjänst som flest ville förbättra.

Det tyder på att mogenheten inom AI stiger bland kommuner, regioner och statliga myndigheter. De använder tekniken oftare eller bättre än för några år sedan.

Företag följer precis samma mönster, om än i högre utsträckning. It-säkerhet är dock viktigt för privata bolag, medan det alternativet inte ens finns med i de svarsalternativ som verksamheter i offentlig sektor kunde välja.

Kanske ingår säkerhetsarbetet i kategorin utveckling av interna processer, eller i utvecklingen av nya produkter och tjänster, men det är konstigt att tro att våra myndigheter inte använder AI för att skydda sig.

Varför använder man inte AI?

Det finns många svar. Här är de vanligaste, enligt SCB.

  • För statliga myndigheter är vision eller AI-strategi det största hindret, efter anställdas kompetens. Det senare problemet har dock minskat.

  • Även regioner saknar kompetens, men därefter är datasäkerhets- eller integritetsfrågor det största hindret ihop med juridiska och etiska frågor. Det hänger samman med deras ansvar för sjukvården.

  • Kämpigast verkar det för landets kommuner. Att hitta rätt personer att anställa är vanligast även här. Men 45 procent av kommunerna saknar kunskapen om tillgänglig teknologi och tillämpningar.

  • Bland företag i stort är det också kompetensen som hindrar utvecklingen. Och ju större företag, desto högre blir detta hinder. Men intressant nog är kostnader det näst största hindret, och även här växer det med företagets storlek.

Vad betyder detta?

Att kostnader är så högt upp talar emot narrativet att AI är så effektivt för att det är skalbart. Att implementera AI-system och -tjänster är svårt, vilket tar tid och därmed även pengar, och det kräver omställningar av vilket arbete som görs samt hur, var och när det görs.

Det finns dock ledtrådar till varför hindret är så stort. På delad andra plats ligger kvalitetsproblem med, eller brist på, data.

Det är ett reellt hot mot ens konkurrenskraft.

Antingen har man data som är svår att använda, eller så har man inte tillräckligt med data. Oavsett vad blir det en hög kostnad för företaget i form av stora investeringar i tid för att massera sin data eller i pengar för att köpa den.

Att etiken ligger högre upp inom offentlig sektor kan tolkas som att företag kommit längre i sin förståelse av tekniken. Eller så är det tvärtom: Att myndigheterna tar riskerna på större allvar. Att användningen av AI är utbredd hos dem stödjer den tesen.

Undantaget är kommunerna. Ungefär varannan vet inte ens var de ska börja gräva. Det är riktigt illa.

/ AI-debut för landets vassaste ledarsida 🗞️ 

Äntligen, som Gert Fylking brukade skrika. Ledarsidan på Dagens industri har skrivit sin första hela text om AI. 21 maj 2023…

AI nämndes bara i 14 texter på ledarsidan under förra året. Inräknat den nya krönikan har begreppet använts i fyra artiklar i år.

På 18 transformativa månader har en enda dedikerad ledare om AI skrivits. Det är skrattretande dåligt för en redaktion som marknadsför sig som “Sveriges vassaste ledarsida om ekonomi, politik och samhälle“.

AI är en teknik och ett forskningsområde och en industri och en affärsmodell och en företagsdödare och en värdeskapare. Hela distributions- och produktionssystem inom industrin bygger på AI, liksom sjukvårdssystem, säkerhetssystem, nyhetsmedier, klimat- och miljöövervakning och finansmarknader.

Och nu, i slutet av maj 2023, kan Sveriges vassaste ledarsida om ekonomi, politik och samhälle skriva att vi “behöver mer AI”. Slött!

Slö är också researchen.

Det inkom inte, som Ellen Gustafsson skriver, 3300 ändringsförslag när “utskott i Europaparlamentet nyligen röstade om frågan“ hur tekniken ska regleras. Det var EU-kommissionens förslag på lagstiftning från april 2021 som drog till sig så många ändringsförslag.

Utskotten IMCO och LIBE röstade 11 maj om ändringsförslag till ministerrådets utkast på AI-lagen.

De beslutade också om ett förslag på förhandlingsmandat inför slutförhandlingarna med rådet, före trilogen med kommissionen börjar. Mandatet ska godkännas av parlamentet.

Gustafsson skriver att människor alltid varit teknikfientliga, exemplifierat med brittiska textilarbetares angrepp på vävstolar.

Men ludditerna, som de kallades, var inte emot teknik.

De gillade teknik, men motsatte sig de arbetsgivare som exploaterade deras tjänster med hjälp av teknik som rundade formella eller informella överenskommelser på arbetsmarknaden. De ville ha värdighet och pengar.

Arbetslösheten var hög. Likaså matpriserna. Matbristen med. Men lönerna var låga. Striden, då som nu, handlar om var gränsen mellan innovation och exploatering ska dras. Och det är en bredare social förhandling än teknikmotstånd.

Texten mynnar ut i att reglering vore farligt när AI har så många nyttor.

Men företag, även techjättar, är inte emot lagstiftning och reglering. De är emot dålig reglering. Förutsägbarhet och begriplighet är viktigare än frånvaron av regler. Snarare är det så att de hjälps av regler.

Tyvärr kan politiken oavsiktligt eller medvetet hjälpa vissa sektorer eller företag mer än andra. Men det betyder inte att reglering av princip är dåligt.

Jag håller med Ellen Gustafsson om att AI “låter som magi men behandlas som en förbannelse“. Men där stannar min uppskattning för ledarsidans AI-debut.

/Plusmeny

#1 🇫🇮 

Peter Sarlin är oroad. Varken staten eller näringslivet “satsar tillräckligt stora summor på utvecklingen”, enligt chefen för det privata AI-labbet Silo AI.

Finland lider av en paradox. De ligger i toppen av DESI-indexet, som mäter hur bra EU-länder arbetar med att digitalisera samhället. Men de halkar efter i investeringar och produktivitetsutveckling.

Finland investerar minst riskkapital av alla nordiska länder i AI, enligt det finska labbet. Sverige investerar mest. Förra året gick drygt 5 miljarder kronor till nya företag, tjänster och produkter. Vi är också det nordiska land med flest nystartade bolag inom AI.

Men även vi lider av en paradox.

Vi investerar mest. Men användningen av AI inom företagssektorn är lägst av alla i Norden. I Danmark, som även leder EU-tabellen, använder vart fjärde bolag AI. Här hemma är siffran var tionde.

/Prat 🦜 

/Här tänkte jag berätta något tänkvärt från någon jag har pratat med eller lyssnat på.

I det senaste numret av Axess skrev AI-debattören Nicklas Berild Lundblad en finstämd text om vår mjuka narcissism i fascinationen för AI.

Jag hittade kort därefter hans podcast, Regulate Tech, som han kör tillsammans med brittiske parlamentarikern Richard Allan.

Deras senaste avsnitt handlar om hur vi ska tänka kring reglering av teknik. Är det människors beteenden eller den tekniska delen som vi vill påverka?

Ett svar som funnits länge är att ändra koden för att slippa reglera. En annan formulering som ofta cirkulerar är att svaret på maskinen är maskinen.

Vi vet några basala saker om människor, hur de är skapade, och det är kanske något vi borde applicera mer i studier om teknikpolicy.

Nicklas Berild Lundblad i Regulate Tech

Lundblad och Allan dyker ner i människors beteenden och instinkter för att belysa hur svårt det vore att reglera den delen av teknik. Det pekar bortåt.

Digitaliseringsministern borde lyssna. Ni med!

/Läsbart 📚️ 

/Det här har jag tyckt om att dyka ner i på senaste och tror att du också kan göra det.
/Håller jag med? 🤓 En yta för fri reflektion om något av det jag har läst.

#3. Magkänslan.

Lunds universitet har fällt sin första AI-fuskare. Något liknande har precis inträffat vid Stockholms universitet.

I Lund använde läraren ChatGPT och fick liknande svar som studenten lämnat in. Vissa meningar var identiska. I Stockholm var det mer uppenbart än så att materialet inte producerats självständigt.

Det här är fel. För det första finns det tjänsterna för att upptäcka fusk, som jag skrev i förra HAIK. För det andra kan inte professorer och lärare hantera AI-verktyg bättre än studenter – snarare tvärtom.

För det tredje blir studenter hjälpta av lärare, bibliotekarier och söktjänster hela tiden. Det finns en utbredd kultur av att skriva om andras material så klurigt som möjligt för att undvika upptäckt.

Studenter behöver bli tydligare med när AI-tjänster används. Men universiteten måste också ändra sig, exempelvis kring tjänster för att upptäcka fusk. I Lund är svaret än så länge nej.

De har “valt att inte rekommendera lärarna att använda tjänsten. Lärarna får använda det de använt sedan 1667: magkänslan. Och så får de prata med studenten.”

Det säger lektor Elin Bommenel som driver ett pilotprojekt för att förebygga missbruk av artificiell intelligens vid universitetet.

Men som en fuskutredare vid ett annat lärosäte har sagt: “Det alla frågar sig nu är kan man fortsätta examinera sådant som en robot kan svara på rakt upp och ner”.

Om det inte är ett uttryck för ett fundamentalt skifte inom den högre utbildningen så är jag osäker på vad som kan vara det.

Vad säger magkänslan om det, Lund?

Bra tryck i texten? Häng med på HAIK!