Det är snart helg. HAIK rundar av veckan med rapporter från två studiebesök. Och hur (mycket) ska vi lyssna på Max Tegmark?

Dessutom borde alla läsa Frédéric Bastiat. Längst ner förklarar jag varför. Okej, AI alltså… Trevlig helg!

/Dagens meny 🥘 

• Revisorernas gråzoner 🧑‍🏭 

• Bättre mammografi åt folket 🧘 

/Plusmeny 🍺 

• Lindex låter AI räkna trosors klimatavtryck 🌳 

Trött på att drunkna i ett hav av komplexitet? Testa HAIK!

/ Upp och hoppa, kollegor 🧑‍🏭 

Börja använda ChatGPT.

Det var den enkla slutsatsen jag drog efter ett långt möte med en digitaliseringschef på ett av landets största konsultbolag inom redovisning och revision.

Hela ledningsgruppen har nyligen fått en introduktion till olika verktyg, främst ChatGPT, och tid att själva leka med dem. Och varhelst det går inom organisationen uppmanas anställda att lära sig mer om och använda generativ AI.

Det finns dock regler för vad de får göra: De får inte använda AI på “känslig data” och inte “i kraft av sin yrkesutövning”. Gråzonen is real!

Poängen är enkel: Ingen är just nu expert på generativ AI, så vem som helst kan vara med och forma fältet. Konsultbolaget gör det självklart för egen vinning. Det handlar om att bli bättre på att leverera insikter, analys och vinst.

Men det finns mer att hämta ur AI-revolutionen.

Revisorer sitter i Office365 runt fyra av fem arbetsdagar sett till den totala arbetstiden. Merparten handlar bara om att kommunicera och strukturera arbetet, alltså att ordna möten, svara på frågor eller informera varandra

Man jobbar så att säga med hur man ska jobba.

En del av arbetstiden, men inte så mycket som jag trodde, går till att skapa saker.

Generativ AI ändrar helt och hållet på den uppdelningen. Det kommunikativa går i hög grad av automatisera, vilket frigör mer tid. Och den kreativa delen av arbetet går också att effektivisera. Så vad ska de göra?

Varför bolagets ansvarige för digitalisering är så tänd på ChatGPT bottnar i ett bredare tänk, där man vill erbjuda mer mänsklig interaktion och därmed mervärde åt kunderna.

Det är lätt att förstå. Men ännu har man på internationell nivå ett principbeslut att inga anställda får använda ChatGPT eller liknande tjänster “för att bistå i kunduppdrag eller för att ge stöd i arbetet. Enstaka små pilotprojekt, som att göra en intern 700 sidor lång manual mer interaktiv, är dock sanktionerade.

Jag skrev i förra veckan att företag ser kostnader som det näst största hindret för att använda AI i sin verksamhet, och att hindret växer i takt med storleken på företaget.

Personen jag träffade förstod inte riktigt det. Deras perspektiv är att tjänsterna är billiga att prenumera på eller köpa, och är samtidigt otroligt skalbara.

På ren svenska: Vi får feta marginaler.

Det är därför AI-kunskap är så otroligt viktigt för alla att skaffa sig. Det är ett ekonomiskt verktyg lika mycket som ett kreativt.

Det leder till nästa rätt på menyn.

/ Färre kvinnor behöver oroas med AI 🧘 

Jag har också varit på studiebesök på Capio S:t Görans sjukhus. Som jag också skrev i förra veckan är de först i världen med att använda en algoritm för att komplettera sina radiologers arbete att granska bröstcancer. Det behövs.

Sveriges screeningprogram för bröstcancer har varit framgångsrikt. Dödligheten har minskat med ungefär 40 procent. Men programmet har sett likadant ut sedan mitten av 1980-talet. Man kallar folk utifrån två faktorer: ålder och kön.

Det är förvisso de tydligaste riskfaktorerna. Men ingenstans vägs exempelvis ärftlighet, brösttäthet, underliggande sjukdomar eller andra riskfaktorer in.

S:t Göran kallar runt 78 000 personer till screening varje år. Bilderna som tas av brösten granskas sedan av två radiologer oberoende av varandra. Misstänkta fall tas upp i en så kallad konsensusdiskussion.

Mellan 2 och 3 procent behöver återkallas för vidare undersökning. Men för varje 1 000 återkallade kvinnor hittas bara fyra nya cancerfall.

Det är här algoritmen gör skillnad.

Det finns många uppenbart negativa resultat, alltså ingen cancer, som läkarna ändå lägger tid på att följa upp.

Och det finns samtidigt en hel del bröstcancer som går oupptäckt för att radiologers ögon inte skiljer sig från andra människors. Det går helt enkelt inte att se alla former av mönster som tyder på cancer.

Som Karin Dembrower, överläkare och bröstradiolog, beskriver det lite raljant är det många som börjar planera sin begravning när de får en kallelse till återbesök.

Den algoritm som de har använt minskar antalet oroliga kvinnor med ungefär hälften, utan att missa särskilt många fall – vare sig det gäller lätta eller mer avancerade cancrar.

Det är ingen perfekt metod. Algoritmens känslighet behöver hållas relativt låg för att den inte ska flagga massor av fall som inte är cancer, vilket skulle innebära en högre arbetsbörda och framför allt onödig oro.

Men algoritmen minskar arbetsbördan i många av fallen med relativt sett lägre risk – så pass mycket att den tid som frigörs kan användas till att hitta de få fall som algoritmen inte fångat upp. Det handlar, som alltid, om avvägningar.

Men Sverige har akut brist på radiologer. På vissa enheter finns bara en eller en halv tjänst. Precis som i revisionsbranschen kan AI därför ses som ett ekonomiskt verktyg även bland radiologer.

Som radiologen och AI-forskaren Curtis Langlotz från Stanforduniversitetet menar kommer AI inte ersätta radiologer, men radiologer som använder AI kommer ersätta radiologer som inte använder tekniken.

(Puh, det var många radiologer på kort tid.)

Och som Dembrower med kollegor beskriver beror framtida upptäckter av cancer med hjälp av AI inte på om vi kan acceptera denna lägre känslighet. Det är snarare hur radiologer förhåller sig till algoritmens resultat som styr hur många ytterligare fall som upptäcks.

Det är alltså inte en fråga om AI behövs inom bröstcancervården, särskilt på mindre enheter. Det går inte att oberoende dubbelgranska sig själv.

Ett positivt tecken är att alla anställda på S:t Görans Bröstcentrum nu vill ha algoritmen i verksamheten. I början fanns ett motstånd, men värdet och nyttan för dem och framför allt för patienterna var mycket större än förväntat.

En sak är dock värd att känna till.

Visst, S:t Görans försök har visat goda resultat. Men det går inte att sjukhuset i Karlstad eller Kalix använder samma algoritm. De måste anpassa den till sin historik, sin data, sina maskiner och sin kliniska verksamhet. Det finns lika många implementeringar som det finns bröstcentrum.

Studiebesöket gav mig en optimistisk känsla. Men också många funderingar.

Hur mår radiologerna, som yrke, om de i alla år missat cancrar för att de helt enkelt inte kunde se dem? Leder det till självtvivel eller revanschlust? Och hur kommer de må framöver, när en stor del av arbetstiden fylls av annat? Kommer man tänka att man lagt mycket tid på trälgöra som att granska bilder, eller ser man nya värden i sitt jobb?

/Plusmeny

#1 🌳 

Lindex är första detaljhandelsföretag att använda AI. Det stoltserade klädkedjan med igår.

Not really.

Det här är precis samma användning som inom redovisningsbranschen, men då internt och oftast utan marknadsföring. Vissa bolag har dock gjort det väldigt publikt.

PwC ingick i ett partnerskap med Microsoft i våras. De kommer investera 1 miljard dollar över tre år för att hjälpa klienter att “föreställa sig nya sätt att driva sina företag med hjälp av generativ AI”.

Jättebanken JP Morgan har byggt en egen chatbot för att vägleda vid investeringar.

När Lindex nu marknadsför sig som ett AI-integrerat bolag är det lite överdrivet. Tomma tunnor skramlar mest, ni vet.

Eftersom verktyget de rullar ut i sina butiker bara är tränad på den egna datan, betyder det typ följande.

• En kund vill veta klimatavtrycket på ett par svarta bomullstrosor.

• Kassörskan kan skriva in den frågan i Lindex Copilot.

• Kunden kan shoppa utifrån sitt samvete.

It’s the AI, stupid.

/Prat 🦜 

/Tänkvärdheter från någon jag har pratat med eller lyssnat på.

Max Tegmark är van att bli lyssnad på. Det är bra att SVT tar upp hans åsikter och tankar om AI-utvecklingen.

I programmet 30 minuter gör Anders Holmberg sitt bästa för att vi, och han själv, ska förstå vad Tegmark menar med den existentiella risk som AI är.

Men Tegmark är en teoretisk röst. I hans bok Vårt matematiska universum, om det så kallade multiversumet, menar han att det statistiskt och teoretiskt borde finnas exakt likadana varianter av oss själva någonstans i alla parallella världar och universum.

Jag förstår poängen. Och jag förstår att den måste man tro på (enligt honom) om man inte ska rasera vår standardmodell för matematik, fysik och statistik.

Det här måste tas med när man lyssnar på honom. Han är smart, klok, omtänksam och brydd i människors välmående. Men han pratar just nu om saker som kan hända någon gång.

Vi är inte bra på att skilja mellan sannolikhet och trolighet. Där lägger sig Tegmark.

/Läsbart 📚️ 

/Det här har jag tyckt om att dyka ner i på senaste och tror att du också kan göra det.

1. Förarlösa bilars dödsrykten är överdrivna.

2. Vad betyder en utrotning på grund av AI?

3. AI är inte en kapprustning.

4. Är mänsklig utrotning en global prioritering?

5. En AI-antologi från Microsoft.

6. Upphovsrätten bromsar Japans AI-innovationer.

/En yta för fri reflektion om något av det jag har läst 🤓 

#4. Prioriteringar.

Jag skrev tidigare om Det Nya Uppropet: “Att minska risken för utrotning från AI bör vara en global prioritet vid sidan av andra risker i samhället, såsom pandemier och kärnvapenkrig” skrev massa hot shots.

En filosof, en AI-forskare och en entreprenör har en klok invändning: De största riskerna kommer inte från tekniken, utan från människorna som kontrollerar den för att samla på sig makt och pengar.

Eller som de själva skriver: Vi borde vara vaksamma mot de som “vill tjäna pengar på att föra elden till människor, och samtidigt betros att vara brandmän.”

För det kan ju inte vara så att AI är värre än klimatförändringar? Det ordet nämndes inte ens i Det Nya Uppropet.

Då borde inte reglering vara en diskussion. Då borde utrotningen av all AI-teknik stå högst upp på varje beslutsfattares bord. Åtminstone i demokratiska länder.

Det är rimligt (och orimligt) att vilja kalla sitt livsverk för en existentiell risk. Då blir alla skiträdda och hjälper till att begränsa nya tillskott i industrin. Och då tjänar de befintliga bolagen mer pengar på ett enklare sätt.

Alla borde läsa 1800-talsfilosofen Frédéric Bastiats text om den negativa järnvägen mellan Spanien och Frankrike.

Det behövs mer kritik av särintressen, särskilt inom en industri som kommer dominera ekonomiska, politiska och sociala system för lång tid framöver.